Jag har länge skjutit upp ett inlägg nu, av den anledningen att jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. För vad kan jag säga? Ja vi har fram tills nyligen renoverat huset - igen - men det skulle bara bli tjatigt om jag än en gång berättade hur frustrerande och utmattande det är både fysiskt och psykiskt med en sån här stor renovering? För det är precis vad det har varit. Vi har varit utan soffa, kök, bord och så vidare i jag vet inte hur länge, vi har tagit in framsidans utemöbler för att ha någonstans att sitta och äta. Det har varit jobbigt att vara på nedervåningen just för att det legat verktyg och saker överallt.
Men det har varit värt det, för oj vad snyggt det blivit! Nu känns det som ett hem igen. Mina föräldrar har varit fantastiska som orkat med allt, verkligen, för jag förstår inte alls hur de först klarat av sitt arbete på dagen, och sen allt jobb som gjorts hemma på kvällen. Stor eloge till dem!
Fast det är ju inte helt klart, det finns fortfarande lister och gardiner mm. som ska på plats, men i det stora hela är undervåningen färdig. Dagarna med hämtmat och diskning i badrummet på övervåningen är över.
Det sägs att det inte kommer bli några stora projekt på ett tag, men om jag känner min far rätt så kommer han inom snar framtid bli uttråkad och kanske börja på något nytt - kanske badrummet på övervåningen, vem vet. Fast jag tror att vi i första hand ska försöka hyra ut honom till grannarna, eller någon annan som kan tänkas behöva honom. Så om någon är intresserad är det bara att höra av sig, ni vet vart vi bor.
Sophia
