Det kommer en tid varje år i slutet av februari ungeför då de flesta ungdomarna i landet får sportlov. Det är en tid då många åker till olika skidorter norr ut i landet, eller kanske till och med till ett varmt land söder ut. Men för de allra flesta innebär denna underbara vecka en tid då skolan tar en paus, och man i princip kan sova hur länge man vill, helt enkelt en hel vecka att spendera exakt hur man vill. Tror ni att så är fallet för mig och min bror hemma på Öfre Ranunkeln? Svaret är nej (men det har ni kanske redan gissat).
Lovet började då med att min käre far skulle bila (ett annat ord för att hacka sönder badrumsgolvet tror jag). Detta innebär i alla fall att, förutom det olidliga ljudet från borrstålet som pepprar bort stengolvet, att huset skakar. Tro mig, det går knappt att kolla på tv när den är igång!
Nu börjar det visserligen bli bättre, inga överdrivet höga ljud på de senaste dagarna. Det beror i och för sig på att bilningen är klar och att vi nu ska byta brunn och fylla igen hålet (läs tidigare inlägg). För att vara helt ärlig har jag ingen större koll på vad som egentligen händer inne i badrummet. Jag ser bara förändringarna när jag går in och sätter på extra varmvatten för att kunna ta ett långt varmt bad. Chilla bör man, annars dör man.
Nej men jag kan nog inte klaga allt för mycket på bankandet och sågandet längre. Jag måste nog dock säga att det ser för jävligt ut hemma. Verktyg, damsugare och slip- och sågdamm överallt! Men men, som en känd svensk speedwayförare skulle säga, jag är inte bitter!
Sophia
